Jag har varit tjock största delen av mitt liv. 95 kilo tjock som mest.

Jag vet precis hur det känns att bli sämre behandlad, förbisedd, retad, hånad,utfryst och kritiserad för sin kroppshydda.

Alla kvinnor får utstå kommentarer om sitt utseende hur de än ser ut men en tjockis är alltid extra hett villebråd.

Utseendet är VIKTIGT och det är fritt fram att kommentera, bedöma och ge “välvilliga” råd ( jag har själv gjort samma sak mången gång). Normen talar om för oss att en kvinnas utseende är det viktigaste hon har och gud nåde henne om hon inte gör sitt yttersta för att uppfylla snygg-normen genom att pynta sig på alla sätt som finnes. Och väljer man att inte pynta sig eller om man “misslyckas” med att vara smal så blir man bestraffad i form av, oftast, verbal kritik.

Låt mig exemplifiera.

Har diskussioner om hälsa med manliga “vänner”. De undrar varför jag inte bantar.

Jag är på krogen. Avvisar män. Är en FET, sladdrig hora.

Viskningar och smygkommentarer om att “jag är en tjockis” vid various occations.

När någon form av kritik skulle riktas mot mig handlade det UTESLUTANDE om att jag var fet. Det var det värsta man kunde vara. Och det var tydligt.

När jag inte längre var tjock var  jag i värsta fall “bara” en hora. Yippie! Bara en hora! Success!

Det var aldrig fråga om att jag var en idiot som hade konstiga åsikter eller dylikt. Utan jag var alltid en tingest vars värde kunde mätas i antingen fettprocent eller huruvida jag var till salu.

Så. När jag valde att sluta raka bort min kroppsbehåring var det fritt fram för främmande och ofrämmande människor att diskutera detta valet. Positivt eller negativt. Det skulle stötas och blötas. Det var , enligt en bekant till min pojkvän, “Ett politiskt ställningstagande typ jööö och jag rakade säkert fittan istället hähä”, Det var alltså inga konstigheter för honom att prata om min fitta och ett PASSIVT val ( att låta min kropp vara som den är ) var helt plöstligt ett politiskt ställningstagande. Suck.

När jag köpte en trimmer och snaggade håret så var jag en äcklig flata. Med trimmern kom alltså en helt ny sexuell läggning. Vilken grej!

I could go on.

Summan av kardemumman är att hur jag än har sett ut så har jag fått kommentarer om det. Det var som värst när jag var tjock, visst. Men även som smalis haglar ändlösa kommentarer om min appearance. Jag tror inte att man kan förstå det om man aldrig har brytit snygg-normen eller om man är en heterosexuell man. Då är man lite mer fredad.

Problemet är stort och det är ett aber som givetvis kan härledas till könsnormer och ett patriarkaliskt samhälle. Det löser sajj inte på en dag eller två. Men låt oss ta några jävla små-steg i alla fall.

Låt oss komma överens om att vi inte kommenterar och värderar varandras utseenden?

Att vi inte dömer den kraftigt överviktiga tjejen och heller ej för den delen den normativa välsminkade, släta, smala tjejen.

Att vi inte låter en persons utseende vara det vi baserar våran uppfattning om den personen på.

Och att vi slutar värdera tjock som något dåligt.

Och att det är okej att vara precis så jävla fet, snygg, ful eller alldaglig som man vill.

// Snagg-Dea

 

IMG_3522

 

Advertisements